På 1700 talet var männen och kvinnorna inte särskillt hygieniska av sig. De adliga pudrade deras ansikten med blyvitt puder. Lager på lager pudrade de huden med den ohälsosamma blyn tills hyn såg porslinsaktig ut. Som om det vore nog tvättade de aldrig bort sminket utan sov med det på och pudrade sedan på ännu mera nästa dag.
Det var fint att vara vit i ansiktet, det var idealet. Var man vit i ansiktet  visade det på rikedom och lyx eftersom de som var solbrända var tvungna att arbeta (de som arbetade ute blev solbrända, de andliga kunde vara inne). Det ansågs smutsigt att vara brun på den tiden. 

Under denna tid var de rädda för vatten. De trode att vatten var farligt och badade därför inte. För att dölja den stank som uppstod sprutade de på sig parfym i mängder.    
Starka moucher och rouge lades på den kritvita hyn.
 
Ett passande exempel på en som levde i överflöd av lyx och som sminkade sig kritvitt var drottningen Marie Antoinette som levde i Frankrike under 1700 talet.
 
Från filmen Marie Antoinette.

Kontraster var något som var populärt inom sminket röda läppar mot kritvit hy, skarprouge och mouch.