Sitter på tåget nu hem till Karlstad! Fy fan, vilken tung väska jag bar omkring med! Jag kunde endast ta två steg sedan blev jag tvungen att vila. Det var inte så att jag var mesig och inte kämpade, verkligen inte! Jag slet med den där väskan för kung och fosterland och tänkte "ett steg till, ett steg till" Sedan åkte den med ett duns ner i backen utav dens tyngd.
Jag önskade att jag kanske kunde få en hjärtlig själ vid min sida som kunde hjälpa mig med väskan, åtminstånde att hålla i ena handtaget. Ibland när jag går omkring med min sminkväska som förvisso är jäkligt tung så var den ingenting emot det här och de dagarna brukar ibland folk fråga mig om jag behöver hjälp men när jag verkligen behöver hjälp och går runt med en bedjande blick då är det minsan ingen som frågar om jag behöver hjälp. Folk bara kollar och tänker "oj det där ser tungt ut". Hjälp till då! nästa gång kanske det är jag som hjälper dig!
Nej nu är jag lite frustrerad, det är ju faktiskt jag själv som packat denna väska så jag får väl delvis skylla mig själv. Träna musklerna på morgonkvisten fick jag minsan göra och mitt adrenalin flödade i kroppen på mig!

Om några timmar anländer jag till Karlstad!
Btw, jag hade beställt en speciell biljett dvs extra kostsam och vad händer? Jo, då ska såklart det tåget bytas ut från ett x2000 till ett vanligt dubbeldäckar tåg och med det resulkterade i att inga platser på tåget gällde längre. Nu sitter jag i en liten skrubb...